Ja, jösses så underbart skönt. Och oerhört välbehövligt.
Har haft en jättejobbig vår. Men sista veckan har varit överkomlig även om det är så tydligt när man jobbar när de flesta är lediga, hur dåligt vissa sköter sina jobb.
Nåja, semester, ledigt och inte en tanke skall skänkas till mitt jobb ;-)
Första gången jag vaknade i morse (kl 3.25) så hörde jag ljudet av att någon rörde sig i allrummet uppe. Tittade mot Connys säng och han låg där. Och barnen är ju med mormor & morfar på deras båt, så ingen i familjen var det iaf. Hörde sen steg som gick nerför trappan... var på helspänn... väckte Conny försiktigt och han hörde också ljudet från bottenvåningen nu.
Vi gick båda ner... Conny åt ett håll och jag åt andra (beväpnad med en ny, plastinslagen tapetrulle)... men ingen där... dörrar och fönster stängda och låsta. Gick upp och fortsatte leta där... men inte en levande varelse, mer än Conny och mig. Funderade länge och väl på "vem" det var som var och hälsade på. Nyfiken blir man.
Somnade till slut om och vaknade sen kl 5 av att jag drömde fruktansvärt... barnen drunknade...sjönk som stenar.
Kunde inte somna om efter det... såg bara bilden framför mig. Så jag satte mig och gjorde ett kort som en kollega beställt som jag inte orkade göra igår och ändå hade fått göra efter 7 i morse.
På väg till jobbet sms:ade jag sen mamma för att få bekräftelse på att barnen mådde bra... fick bekräftelsen kl 9.40 :-)
Så här blev iaf resultatet på kortet jag gjorde.
Känner mig väldigt nöjd. Det är dessutom första gången jag använder stämpelmotiv målade med distress-färger. Roligt... :-)
Nä, nu ska jag sätta mig och titta på en film. Seven pounds med Will Smith.
Kram
Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar